Måndagens Pride House avrundades med seminariet ”Ut ur bastun – en queerhistorisk berättelse”, som genomfördes uppe i Panoramacaféet. Arrangör var RFSU Stockholm och föreläsare var queerhistorikern och forskaren Stina S Lundin, som nyligen släppt en avhandling kring bastuklubbslagen och dess konsekvenser ur ett queerhistoriskt perspektiv.

Seminariet började med att den klassiska historieskrivningen kring homosexualitet under 1900-talet omformulerades ur ett queert perspektiv. Detta innebär bland annat att beskriva införandet av sjukdomsstämpeln 1944 inte som att ”homosexualitet sjukdomsstämplades”, utan istället som att ”enbart heterosexuella betraktades som friska”.

Stina S Lundin beskrev därefter förspelet till bastuklubbslagen, där rädslan för HIV och aids formade en stor del av samhällsdebatten kring hbtq-frågor under mitten av 1980-talet. Själva lagen föregicks av ett väldigt snabbt förfarande, där ett normalt remissförfarande där civilsamhälle och myndigheter kan komma med skriftliga remisser ersattes med en enkel hearing.

Bastuklubbslagen, formellt ”Lag om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter” infördes 1986 och utformades som så att det var att anordna bastuklubbar, inte att besöka dem, som förbjöds.

Lundin har i sin forskning studerat förarbetena till bastulagen. Det som lagstiftarna ville komma åt var lokaler som uppfattas ”uppmuntra” till sexuella kontakter. Vad en sådan lokal är blir såklart en bedömningsfråga, varför förarbetena till lagen sa att aspekter som att nakna människor som dansar med varandra eller att kolla på pornografisk film i lokalen skulle vägas in i bedömningen av lokalen.

Under föreläsningen kunde Stina S Lundin visa på att bastuklubbslagen misstänkliggjorde bisexuella, detta då bisexuella män sågs som ett hot mot heterosexuella då det ansågs vara dessa som spred aids och HIV från homosexuella till heterosexuella, ofta utan att de heterosexuella visste vilken risk de utsatte sig för. Homosexuella ansågs tvärtom fullt medvetna om vilken risk de utsatte sig själva för när de har sex med andra personer av samma kön.

Bastuklubbslagen byggde alltså på föreställningen om att bastuklubbar hotar heterosexualiteten. Även om förbudet hade flyttats från riskgrupp till riskbeteenden (det var inte samkönade sexuella kontakter som förbjöds, istället förbjuds vissa typer av lokaler för sexuella kontakter), så sattes likhetstecken mellan riskbeteenden och riskgrupper på ett sätt som misstänkliggjorde och stigmatiserade hbtq-personer. Ett exempel på detta är att det argumenterades kring att ta bort otrygga lokaler för homosexuella – men utan att reflektera över att samhället vid den tidpunkten knappast erbjöd särskilt många om ens några trygga platser för gruppen. En slutsats i Lundins forskning är därför att bastuklubbslagen reproducerade heteronormativiteten.

Seminariet var mycket välbesökt och föreläsaren Stina S Lundin fick ta emot många frågor från publiken när Pride House avrundades för dagen, den första dagen för årets Pride House.

Det här händer i Pride House

DanskEnglishSuomiFrançaisDeutschNorsk bokmålРусскийEspañolSvenska