Alla älskar BWO

Före utannonserad tid dyker efterlängtade Bodies Without Organs upp som onsdagens sista nummer på stora scen. De gör sin enda Stockholmsspelning på Pride och visar tydligt hur viktig gaypubliken är för dem.

Utan presentation smiter BWO upp på scenen men drar igång hårt. Flankerad av Alexander Bard och Marina Schiptjenko på varsitt podium hoppar Martin Rolinski rockstjärneaktigt ut på scentungan. Klädda i svartvitt och väl samspelta fick de den snabbt tillströmmande publiken till dans och allsång. Längst fram hängandes över kravallstaketet syns en stor ”Vi älskar BWO”-skylt. En mening som många i publiken verkade kunna ställa upp på.

Ett efter ett åker plaggen av

Studsandes runt på scenen till bland annat Sunshine In The Rain och Will My Arms be Strong Enough tar Martin av sig kläder i samma takt som fler och fler börjar dansa.
- Nu blir det gospel! Upp med händerna! Uppmanar Bard till en stegrande synt.

Låt för låt bygger de upp tempot och när dansplågan Once Love drar igång är det inte många i publiken som står stilla.
En Martin Rolinski med nu bar överkropp presenterar sista låten Let It Rain. I och med den tackar BWO för sig och försvinner lika fort som de kom.

Martin Rolinski, nu med mer kläder på sig, tar emot gratulationer med blommor i hela famnen bakom scenen. Han är lugn och sansad och blir allvarlig och saklig när Prides betydelse kommer på tal.

– Betydelsen har definitivt ökat, speciellt efter händelserna i Riga, Warszawa och Moskva. Kanske inte kul under de omständigheterna, men det är uppenbart att Pride behövs.

Bakom Martin försvinner gruppens två andra medlemmar runt ett hörn. En höstturné med mycket jobb i studion väntar.
– Att lägga vår enda Stockholmsspelning på Pride var självklart, konstaterar Martin enkelt.

Han drar sig till minnes när de spelade på Pride för två år sedan. Regnet öste ner men ändå var det smockat framför scenen.
– Det var väldigt troget av människor att komma hit då, ett starkt minne.

Text: Per W
Bild: Lotta B