Stockholm Pride passade på att tassa in backstage under pausen i schlagergalan. Där fick vi chansen att intervjua Kikki Danielsson efter hennes första uppträdande.
Kikki kände sig väldigt uppskattad och var lycklig över att få vara i Pride Kungsan och uppträda:
– Det var så fulländat. Och sen när man ser alla som sjunger med, och den här glädjen. Det här är oslagbart! Sådan här publik skulle man vilja ha varje gång man är ute. Den finns ju ingen annanstans.
Vi ville veta lite om vad Kikki själv kände inför årets tema ”öppenhet”.
– Det är jättebra! Men det är ju väldigt mycket heterofolk som alltid har gått på Pride. Och tycker att det är så underbart. De dras med av stämningen, glädjen och kärleken. Jag tror att det blir en helt annan acceptans för gayvärlden, när det är så blandat.
Hon påpekar sen själv att hon är en väldigt öppen person som aldrig har gjort skillnad på folk.
– För mig har det alltid varit självklart. Jag har aldrig gjort skillnad på varken ens hudfärg eller ens sexualitet, religion. Alla är vi människor, vi borde alla ha samma rättigheter.
Vidare berättar hon att hon kan bli väldigt förbannad när hon läser om hatbrott mot homosexuella i media.
– Det är för lite acceptans och respekt i det här landet, säger hon bestämt.
Eftersom Kikki har varit med i musikbranschen ett bra tag nu leddes samtalet in på hur hon själv har upplevt acceptans mot homosexuella inom musikvärlden.
– Då pratades det inte så mycket om det på 70-talet.
– Jag blev dumpad av basisten i Wizex i slutet på 70-talet och jag var alldeles förstörd. Då fick jag massvis med brev från tjejer. Och det var ju gaytjejer, har jag förstått nu i efterhand.
Var det kärleksbrev?
– Ja, det var det. Strunta i killar. Satsa på tjejer, de har en helt annan förståelse. Och jag, mitt dumma huvud, fattade inte. Men idag förstår jag ju, säger Kikki och skrattar.
– Vi pratade lite om nästa låt hon skulle framföra. Vi fick veta att hon inte hade sjungit låten sedan 1981. Hon var lite orolig över hur det skulle gå.
– Ja, jag ska sjunga en till låt, jag kan ju inte texten, jag har inte sjungit låten sen 1981. God morgon. Det är någon som har önskat den. Jag vet inte om det var publiken eller redaktionen.
Det är alltså inte du som har valt låtarna för kvällen?
- Det har jag aldrig gjort. Jag sjunger det de säger. ”Nu ska du sjunga den!” och så sjunger jag den.
Vi fick bekräftat att Kikki en gång hade chansen att sjunga låten Främling,som har blivit något av Carolas signum.
– Ja, Bert skickade en kassett, han har sagt att Lasse Holm gjorde det, men Holm påstår att det är Bert som skickade kassetten. Lasse Holm sjöng en ”blajtext”, en arbetstext på engelska. Jag, min exman och en vän lyssnade ett par gånger på låten. Det var inget särskilt, tyckte vi. Vi ratade den allihop.
Det blev på sätt och vis du som gav Sverige Carola?
– Jag tror på något sätt att det var ödet, det var hennes låt.
Har du någonsin tänkt ”om”, om jag hade sjungit den?
– Det är inte alls säkert att jag hade vunnit med den, säger hon och menar på att låten antagligen var mer lämpad för Carola, och att det var en kombination av sångerska och låt som gjorde att den gick hem.