Proffessorn, kulturkritikern och tidningsutgivaren ställer sig frågan vad som är fel med Svensk HBT-politik. I den breda paneldebatten trålas svaren bland högerns osolidariska politik, och en oförmåga för vänstern att ta diskussionen.
På Klaras Lilla scen ledda av Sofia Sjöö, före detta ordförande i Stockholm Pride, har ett digert gäng slagit sig ner i en liten soffgrupp. Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, Stefan Johnsson, kulturkritiker i DN samt Rebecca Selberg, ansvarig utgivare för tidningen Mana, byter av varandra med att på engelska dividera om de breda problemen i samhället som motverkar HBT-utveckling.
- Våran praxis och våra lagar bars upp av ett socialdemokratiskt samhälle, som inte längre finns. Samt att vänstern har tvingats in i ett hörn där deras retorik tvingar fram ett normtänkande, säger Tina Rosenberg, professor i genusvetenskap.
Hård debatt utan konflikter
Uppe på scenen lyser konflikten med sin frånvaro, mycket till debatt och argumentering är det inte.
- Vi ber om ursäkt för att vi kommer så bra överrens, säger Rebecca Selberg med ett leende.
Snarare är det belysning av olika problemområden som gäller.
Stefan Jonsson, kulturkritiker på Dagens Nyheter, är bekymrad över de chanser man har missat och de förändringar som har uteblivit.
- 2006 hade vi en chans att förändra mycket, en statlig kommité kom fram till att radikala åtgärder måste vidtas: Integrering var inte svaret. Istället har vi hamnat på samma väg som danskarna där vi försöker tvinga på en majoritetskultur på alla, säger Stefan Jonsson och gnider sig över pannan.
Problematisering
Stämningen är tung på den lilla scenen, Tina, Rebecca och Stefan drar sig inte för att problematisera begreppen.
- Vilka män ska kvinnor vara jämställda med, vem är måttstocken? Vi är båda feminister, men vi kan ha helt olika visioner över hur samhället ska se ut, påpekar Tiina Rosenberg, och fortsätter raskt:
- Alla olika diskrimineringar och sociala rörelser bottnar i mycket djupare sociala frågor. Det är de politiska grundvärderingarna, mellan höger och vänster, som hindrar att man drar åt samma håll, menar Tiina Rosenberg.
Gammal höger- och vänsterpolitik
Utläggningarna fortgår och snurras ut till allt fler ämnesområden. Debattörerna framhåller det alltmer marknadsstyrda samhället som en av bovarna till att den strukturella diskrimineringen alltjämt frodas. Men det hela ligger inte bara i vilken färg den sittande regeringen har menar Stefan Johnsson:
- Vänstern och sossarna lyckades heller inte komma åt diskrimineringen som sitter i väggar.
Rebecca Selberg tar sedan upp kommersialiseringen av Pridefestivalen och hela HBT-världen, hon menar att vi måste bredda vår solidaritet så som den tog sig uttryck på 60- och 70-talet.
- Nu tar vi glatt emot pengar av Volvo trots deras behandling av sina fabriksanställda i Mexiko, vår solidaritet är så smal i det avseendet. Vi måste ställa förtryckarna mot väggen överallt, säger Rebecca Selberg med eftertryck.
Bristande solidaritet
Stefan och Tina nickar. Finns det solidaritet mellan högavlönade bögar och flator i innerstäderna och de andra solidaritets, anti-diskrimineringsröreslerna? Marknadsekonomin kapitaliserar på HBT-kulturen, det som lockar är:
- Dubbel inkomst, inga barn, menar Tiina Rosenberg.
Det strukturella är fokuset, det som är inbyggt, de grundläggande frågorna och problemen.
- Etnocentrismen är värre i Sverige än i många andra länder. Man har så smal definition av rasism att man inte förstår att det finns flera nivåer av förtryck, säger Rebecca Selberg.
Stefan Johnsson hakar på tråden:
- Det har blivit någon ny pseudoreligiös ritualisering av "svenskhet" genom inträdet i EU, till exempel vid fotbolls-EM. Det bygger på heteronormativiteten.
Text: Per W
Foto: Julius L