Främst ett band, i andra hand en identitet

Det är trångt och svettigt på dansgolvet, och vid varje låtbyte vänds blickarna mot scenen. Det är Rhythm King and her friends alla väntar på. De är vid det här laget stammisar under Stockholm Pride och på det under pridefestivalen traditionsenliga Combustion ställer de självklart upp.

På frågan om de trivs i Sverige svarar Linda att Berlin, deras hemstad, är nummer ett och Sverige är nummer två. Varför de är så populära i Sverige vet det inte. Men att de är omtyckta på flatklubbarna är det ingen tvekan om. Ling i publiken berättar att det är ont om personer som går sin egen väg, är sig själva, på flatscenen i Sverige och att det är för få genus och maskulinare uttryck och att det fokuseras för mycket på femme, Rhythm King and her friends är en frisk och radikal fläkt. Om det stämmer eller inte kan inte bandet svara på, de tycker att den svenska publiken verkar mycket varierad och minst sagt engagerad.

Ett intryck som varar

Men samtidigt är de medvetna om att de sällan får spela på större scener än klubbar och festivaler, och de vill varken definera sig som alternativa eller en del av en lesbisk subkultur. De lever och arbetar för musiken och det politiska budskapet.

För två år sen spelade de inne på festivalområdet, på Pride House. De tyckte att scenen var liten med var ändå glada över att bli insläppta i etablissemanget. I morgon fredag ska de spela inne i Pride Park, vilket för dem är stort. De får en chans att nå ut till mainstreamkulturen och visa att det finns annat än schlager och popmusik. De är uppenbart nervösa, det är något helt annat än de klubbar och vänsterfestivaler de annars brukar spela på. Men de är först och främst ett band, i andra hand identitet, och de är laddade för att ge ett intryck som varar.

Fredag den 1 augusti spelar de i Pride Park.