För 20-åriga Pernilla är det tredje året som volontär.
Jag kan inte tänka mig att åka upp till festivalen utan att jobba, jag är för evigt fast! Första året arbetade hon som Humpare (man plockar fram nödvändig utrustning för div. uppträdanden och föreläsningar) och året därpå kom hon tillbaka som volontärsamordnare. I år lär det bli parkarbete igen ”men om jag känner mig själv bäst så lär jag nog synas lite överallt!”
Så vad är det som får dig att fortsätta?
Jag kan inte tänka mig att åka upp till festivalen utan att jobba, jag är för evigt fast! Sammanhållningen och stämningen är oslagbar, man får så mycket nya vänner, det är verkligen värt allt slit.
Bästa minnet?
Det måste vara förra året när alla volontärer fick komma upp på Rosa Lunds stora scen och bli avtackade inför hela publiken.
Annars är paraden och schlagerkvällen alltid två höjdpunkter.
Värsta minnet?
Det är helt klart slottsbacken för två år sedan när prideparaden blev attackerad. Jag jobbade som paradvärd och hade precis gått förbi när flaskor började flyga.
Nämn något av det du lärt dig av dina år som volontär!
Vi samarbetar med många olika människor men som alla är väldigt lika inuti, och som alla strävar mot samma mål. Det tycker jag är en häftig insikt!
Hur är en typisk volontär?
De som jobbar såhär är ofta glada, sociala och arbetsvilliga människor. Det har blivit väldigt populärt, så först till kvarn gäller!
Text: Sandra S Redigering: Sandra S Foto: Pavel Maira